Vi förmår oss inte att älska på nära håll. Vi älskar på distans. I rus. I affekt. Lika äkta för oss som för nån annan som kan älska nära. 

Vår kärlek är abstrakt, oigenkännlig för utomstående. Men vi vet. Och det är allt vi någonsin begärt av varandra. 

Den gestaltar sig i ting ibland, i betydelsefulla texter och kraftiga melodier, som trycker på varenda nerv vi har i våra kroppar. Kraft jag inte delar med någon annan här.

I en kontext så tydlig att tvivel är ingenting vi känner till.