i just den här sekunden förstår jag livets här och nu
med gråten i halsen och ett skakigt inre

jag trodde jag skulle greja det, bara säga orden
sådär peppigt och positivt, det är iallafall så jag tänker mig det
men allt kommer ikapp

jag är mindre bra på att inte ta ut saker i förtid
avundsjuk på de som tar ut glädjen i förskott, dom som kan vinna två gånger
evig undran om varför jag alltid gör tvärtom
men det är väl mitt livsarbete att träna på sånt

hade ju lovat mig själv att säga att jag älskar dig
försöker samla mod, men möts av ett känslomotstånd
livrädd att brista nu
håller tillbaka lite till

tänker att jag ska nudda din hand men du hinner stiga ur bilen
det är så laddat, det här känsloalstret med dig
så djupt, så sårbart

jag vill få ur mig något, men du hinner före
din oro över att värmepannan ska gå sönder sipprar fram och att du inte hunnit fixat fram ett nummer
jag skrattar till med glansiga gråtögon
tänker att det är så du

tittar efter dig en sista gång innan sjukhusetsväggar sveper in dig
det var en minut sen du gick ur bilen men det känns som en evighet
jag vill vända, åka tillbaka och hämta hem dig igen

starkast i hela världen,
det är du